Om

Anspråkslösa betraktelser av dåtiden, samtiden och framtiden. Den som kan tyda tecknen i skyn sveps inte så lätt iväg, när den annalkande stormens första kastvindar drar fram och sliter tag i en.

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Den tredje kulturen

Två stora och mäktiga kulturer har präglat människans utveckling på Jorden; Sumererna och det Egyptiska riket. Även om de är olika så finns det dock vissa faktorer som förenar dem. Det är som om man anade en ursprunglig kultur som de båda har utgått från. Denna 'tredje kultur' har, enligt mig, inte sitt ursprung på jorden. Vi behöver söka källan i 'gudarnas hemvist', som de själva kallade Anu; en planet bortom vårt solsystem. Vår sol har, sedan lång tid tillbaka, kretsat kring en tvillingstjärna, kallad 'An' eller 'Nibiru'. Detta besläktade solsystem har, enligt traditionen, sju omgivande planeter. En av dessa är Anu, gudarnas boning. Anu's folk (ett änglasläkte) levde länge kring stjärnorna i Orions bälte. Men så hände en katastrof därute i rymden och ett helt annat folkslag var tvungna att överge sin stjärna, troligen i systemet 'Draco'. De får troligen 'nödlogi' hos Anu-folket i Orion. Där utbryter dock regelrätta strider med Anu-falangen. Striderna eskalerar i en planetär katastrof. Draconierna tvingas bryta upp och bege sig till solsystemet Nibiru; 

Olyckorna har dessvärre bara börjat. Anu har etablerat en bas på en planet i Nibirusystemet (som de benämner just 'Anu'). Dracofalangen har flytt till planeten 'Maldek', belägen mellan Mars och Jupiter i vårt solsystem. Men det är som om en förbannelse vilar över båda dessa folkslag. Under en passage av Nibiru förbi vårt solsystem råkar de två befolkade planeterna kollidera rent fysiskt med varandra. Maldek splittras och merparten av resterna blir till asteroidbältet. Den andra parten i kollisionen, planeten Anu, överlever men kalvar av sig en stor måne (den som senare blir vår egen). De överlevande från Maldek beger sin nu till planeten Mars, då fullt beboelig med vegetation och oceaner. De får väl bo i lugn och ro en tid men säg den lycka som varar. Under en ny passage av Nibiru slits ett stort stycke loss från dåvarande Jupiter. Den nya 'varelsen' blir till planeten Venus, som i kometform åker ohejdat gatlopp i solsystemet.

Efter en tid stryker Venus tätt förbi planeten Mars och sliter loss stora delar av dess atmosfär och vattenmassor. Livsbetingelserna på Mars försämras drastiskt. En ny flyktvåg tar form och drar denna gången till jorden. De är dock inte ensamma på jorden och får ta en kontinent som 'blivit över'; den då beboeliga kontinenten Antarktis. Där lägger de grunden till staden 'Atlantis', som de en gång gjort i Dracosystemet, i Orion, på Maldek och på Mars. Någon tung 'karmaskuld' tycks ligga på Draconierna, för någon frid gives inte. Jorden drabbas av ett 'polskifte' och Antarktis hamnar under ett tjockt lager is. Nu blir det till att flytta igen och 'flyttlasset' går sannolikt till Afrika och Nildalen. Här grundas den Egyptiska kulturen, den Sumeriska kulturen håller sen tidigare till i floddalen av Eufrat och Tigris. Något händer som bekant på nytt, kanske var det denna gången den stora floden; översvämningen av Jorden. Var det efter detta som de drabbade bildade den kretenska kulturen? Vad händer nu; vulkanen Santorini exploderar!

Den kretenska kulturen överges. En falang av den egyptiska befolkningen tvingas ut på en 'Exodus'; ett uttåg. De vandrar på krokiga vägar och hamnar till slut i Kanaans land, nutida Israel. Lägger sig friden nu, nix! Efter det 'Judiska upproret' (år 70 e.Kr.) drar romarna in och slår ner revolten. Det judiska folket skingras över hela världen i den 'diaspora' som blir konsekvensen. Senare, efter andra världskriget, återvänder många till Israel. Ungefär där är vi idag. Men det är intressant: Den Egyptiska kulturen kan härledas till Dracosystemet! Och lyssnar man på det egyptiska språket så låter det som; arabiska! Judar och araber tycks vara mycket nära släkt, de kan vara ett och samma folk. Den Sumeriska kulturen kan härledas till Orionsystemet. Lyssnar man på detta språk så låter det mer 'västerländskt'. Två mäktiga utomjordiska kulturer möts och deras öden flätas samman. Som en konsekvens av mötet uppstår även den mänskliga civilisationen. Vi bär bådas genetiska arv, och, sannolikt även deras karmamönster!

Skapas djurarter på mikronivå?

Människan har börjat oroa sig över att djurarter försvinner från jorden i alarmerande takt. Är detta en oro som är berättigad eller har jordklotet (såsom ett levande väsen) full kontroll över skeendet? Tusentals djurarter har dött ut under det senaste århundradet. Paradoxalt nog skulle vi inte känna igen namnen på dem om de presenterades för oss; det handlar mestadels om udda och isolerade djur. Mammut, Pungvarg, Kvagga och Dront är exempel på mer kända utdöda djur. Men hur uppstår egentligen djur på en (isolerad) planet, det måste rimligen finnas någon slags mekanism som är verksam. Darwin's "Om arternas uppkomst" är desvärre en rätt flummig lära. Evolutionsteorin kan man ju förstå, att arter ständigt utvecklas och förändras. Men förändras från vad då, är frågan. Vad är det 'korn av ursprung' som bildat de allra FÖRSTA arterna. Detta förutsatt att man bortser från "fröteorin", att utomjordiska raser vid något tillfälle planterat livets byggstenar på jorden, och låtit dem utvecklas i en gynnsam miljö.

Nu har dock forskning visat att det inte behövs utomjordisk intervension för att alstra liv. Livbringande kapslar färdas ständigt genom rymden, kapslar innehållande DNA och mikroorganismer. Dessutom har mikroorganismer på levande planeter förmågan att emigrera från sin moderplanet. De mikroskopiska växterna (och djuren) förs med vindar upp i luftlagren och vidare ut till de yttre atmosfäriska lagren. Därifrån kan portioner spontant föras bort med hjälp av solvinden och främmande himlakroppar som asteroider och kometer. Man kan ana att svaren på hur nya arter uppkommer återigen hittas på mikronivån. Man kan säga att växter och djur existerar på tre grundläggande nivåer vad gäller storleksorienteringen; mikronivån, insektsnivån och makronivån (det finns fler nivåer men tillsvidare bortser vi från dem). På mikronivån finner vi virus och encelliga organismer, insektsnivån hör man på namnet vad det handlar om, slutligen makronivån där vi finner större djur i vatten, på land och i luften. Åter till frågan:

Var bildas de 'korn av ursprung' som formar de allra första arterna? Svaret blir att de formas på mikronivå och helt spontant ur den soppa av material som finns tillgänglig. HELT spontant? Nej, mallen för livsformerna finns initialt på andlig nivå; först som tvåkönade individer, därefter som enkönade. Dessa individer utvecklas först till specifika individer inom ett viss nivå; till mikrober, till insekter eller till makroväsen. När detta är klart kan de utvecklas färdigt inom mikronivån. Mikroberna är ju i sin egen nivå, men insekter och makroväsen utvecklas inom mikronivån såsom "potentiella" insekter resp. djur. De potentiella insekterna kan sedan relativt lätt ta ett språng till den sanna insektsvärlden. Hur är det då med de potentiella djuren på mikronivån, flyttar de först upp till insektsnivån? Nej, om den här teorin stämmer (vilket inte alls är säkert), så existerar redan nu potentiella djur på mikronivån. Under gynnsamma omständigheter kan de växa och utvecklas till större djur.

Har vi här kanske svaret på den svåra gåtan; hur uppstår djur på en planet? Det kan vara så enkelt att om en planet lämnas i fred så alstrar livet sig själv. Om luckor skulle uppstå i livsväven så fylls de relativt snart, de fylls för att möjligheten finns. Om en djurart skulle utrotas, kanske genom en sällsynt sjukdom, så finns redan ersättningen för den djurarten. Dock existerar den initialt på mikronivå, så det krävs ett visst antal tusen år för arten att utveckla sin fulla potential. Hästens anfader (Eohippus) var för hundra tusentals år sedan inte större än en hund. Idag har den vuxit ut till det magnifika djur det är, och utvecklingen fortsätter. Det är svårt att föreställa sig att hästen har varit en oansenlig krabat på mikronivå, men så måste det ha förhållit sig. Likaså är det förstås med föregångaren till den människa vi härstammar från. Men sannolikheten är stor att Jorden inte är vår hemplanet. Det finns allt för många avvikelser för att vi skulle vara äkta 'infödingar'.

Jordklotet har inga dynamiska livsbetingelser längre. Människan är med och styr och ställer med alltför många parametrar. Jag tror egentligen inte vi är för många, vi är bara inte i harmoni med naturen och oss själva. Ett "toxiskt" sätt att vara har utvecklats hos människan, vi uppfattar inte längre 'orsak och verkan' i det vi gör. I en fatal "låt-gå-jargong' lever vi för dagen endast. De styrande uppmuntrar beteendet för då kan de enklare kontrollera oss, dessvärre har de inte vårt bästa för ögonen. Men denna hyperuppblåsta bubbla kan inte bestå, någonting kommer att brisera. När detta sker kan Jorden återfå möjligheten att självläka igen. Vattnet kommer åter att stiga, som det gjort förut. Men det ska sjunka undan igen och då ska slammet, likt en sårsalva, läka det som blivit skadat. Som Valans spådom kväder: "Upp ser hon komma för andra gången, jorden ur havet, åter grönskande; forsar falla, örn flyger däröver, den som på fjället fiskar griper".

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Gåtan Maria Magdalena

Mycket lite är känt om den bibliska Maria Magdalena, det är som om någon mycket medvetet har utplånat bevis om denna mytomspunna person. För känd var hon, långt mer än vad vi kan ana idag. Maria Magdalena var inte en enkel prostituerad (som Bibeln låter påskina), detta är endast simpelt förtal. I själva verket var hon av kunglig börd och innehavare (åtminstone senare i livet) av kollosala rikedomar. Nyare forskning, främst av Ralph Ellis, visar att hon föds ca. år 23 med namnet Miriamme eller Miriam. Modern var den persiska drottningen Julia Ourania, även känd som drottning Helena och Jungfru Maria. Detta är något spektakulärt, för Jungfru Maria är som bekant även modern till Jesus, vars persiska titel är Izas Monobazus VI. Jesus kommer alltså att gifta sig med sin syster men det visar sig vara helt i sin ordning. Orsaken är att familjen har nära band med det egyptiska kungahuset, där man av tradition (och av plikt) gifter sig inom familjen. Fadern till Maria Magdalena sägs vara kung Ptolemeus av Mauretanien. Vi får här en hint om att Maria Magdalena kan ha varit något mörkhyad (om det nu spelar någon roll).

Innan Maria Magdalena träffar Jesus är hon översteprästinna (Vestaljungfru) i ett tempel, övervakandes den heliga elden, en eld som aldrig slocknade. Detta är ett heligt kall som hon tagit på sig, det varar i 40 år. Det är först därefter hon kan bli officiell fru till Jesus. Men officiell är nog ett för starkt ord, läser man lite mellan raderna inser man att hemlighetsmakeriet hela tiden varit rätt stort. Maria är förmögen, hon äger inte mindre än två slott; slottet Magdala och slottet Betania. Men Magdala tycks även vara förknippat med ett torn, för Maria kallas ibland "Maria av tornet". Händelseutvecklingen skjuter fart, inte år 33, som vi fått lära oss. Det är istället vid kulmen av den Judiska revolten år 68-70, som saker och ting börjar hetta till. Strax dessförinnan har Maria Magdalena smörjt (krönt) Jesus till Kung, därav berättelsen om den dyra Nardusbalsamen, som var en mycket eftertraktad olja. Hon gör också Jesus till överstepräst av Jerusalem, men eftersom Jesus tillhörde "fel hus" enligt den judiska traditionen så var hon tvungen att muta prästerskapet med den runda summan av 70 kg silver!

Personligen tror jag att kriget mot Romarna var onödigt. Jesus sökte kungatiteln över dåtida Judea och Syrien men endast i syfte att i fred och frihet utöva Nasareiska sedvänjor (om astrologi). De paranoida romarna såg dock uppstickarna som ett aggressivt hot och svarade med en massiv krigsinsats. I början har Jesus och hans anhängare framgångar. Men romarna ignorerar alla fredsbud och framhärdar i attackerna. Vespasianus envetna aggression ger slutligen resultat och Judarna förlorar kriget. Jesus korsfästs men överlever och förpassas till fort 'Diva Victrix' i Chester, England. Maria Magdalena tvingas fly med båt till Saintes-Maries-de-la-Mer i södra Frankrike. Färden går med ett antal kvinnor utan någon man som följeslagare, på den tiden rätt anmärkningsvärt. Exakt vart Maria tar vägen sedan är oklart men hon kan ha rest till Aix-en-Province. Mer tydliga spår leder till staden Orange, ovanför Avignon. Staden Orange anspelar på färgen gul, guld och solsymbolik, något som var förknippat med denna drottning. Maria Magdalena var intimt förbunden med planeten Venus och i förlängningen även med vår gula sol.

Jesus må ha blivit besegrad men Maria Magdalena tar upp den fallna fanan. Hon grundar en monarki i södra Frankrike som förespråkar "gnosticism"; fritänkande. I förlängningen följer reformationen, upplysningen och den industriella revolutionen. Kungahuset Orange (Ourania) grundas i Frankrike men ständiga strider pressar kungahuset till att bege sig norrut. Huset Orange omlokaliserar sig i Holland och prinsarna av Orange fortsätter ättens värv. En holländsk kung, William III, blir till slut kung över England och får utkämpa bittra strider mot Louis XIV av Frankrike. Senare kommer ett avgörande slag stå mot den katolske kung James II av England. Striden äger rum i the Boyne i Irland. Kriget handlar inte alls om olika länders angelägenheter utan är en ideologisk kamp mellan protestanter (nytänkare) och katoliker (bakåtsträvare). William III vinner detta avgörande slag och till följd av segern blir hela norra Europa protestantiskt. Katolikerna drar sig tillbaka till de södra delarna av Europa. Maria Magdalena har alltså, indirekt, spelat en avgörande roll för det västerländska tänkandet; demokrati och tankefrihet.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg