Apollyons nyckel

Självklart är sexuella trakasserier inte okej, i någon form! Frågan är bara hur människor tar sig an och bemöter problemet. Frågan är också om problemet är korrekt beskrivet i media, där det idag kavlas ut som en flodvåg, utan någon som helst urskillning eller moderation. Manliga förövare utmålas nära nog ensidigt såsom syndabockarna i sammanhanget. Finns det då inga kvinnor som begår övergrepp i samhället? Givetvis är detta lika vanligt förekommande, skillnaden är bara att kvinnor istället, generellt sett, begår MENTALA övergrepp. Kvinnor blottar sig inte fysiskt, skulle de ändå göra det uppstår ingen provokation, män blir helt enkelt inte upprörda, möjligen förvånade. Däremot är kvinnor inga duvungar när det gäller att manipulera män inom olika positioner i samhället. Har de möjlighet skaffar de sig även sexuella fördelar, ofta dock inte lika fysiskt uttalade. Hur många kvinnliga chefer håller sig till exempel inte med "kontorspojkar", vars enda arbetsuppgift är att vara söta och tillgängliga. Så om man nu skall börja gräva i övergreppsfloden, ska man då inte dika ut HELA träsket?

Vad är det för fel med en sedvanlig polisanmälan vid övergrepp? Kvinnor som utsatts för övergrepp brukar ange några vanliga skäl till att detta är problematiskt: 1. Fallen läggs ofta ner efter en utredning, det sker inga åtgärder och förövaren går fri. 2. Kvinnan är mitt inne i en karriär eller en utbildning, gör hon en anmälan förlorar hon jobbet eller sin position. 3. Övergreppet är förknippat med skam och skuld, en polisanmälan drar fram allting i ljuset. Visst, men världen är ingen perfekt plats. Vad är det som säger att just du eller någon annan obehindrat skall glida fram i gräddfilen på livets karriärstege. Stötestenar möter vi alla i livet, vi möter dem vid olika tillfällen och på olika platser; ibland totalt frustrerande och katastrofala vad gäller tid och plats. Med andra ord; gräv där du står och visa lite civilkurage! Du kan beklaga att detta drabbade just dig men alla möter svårigheter, vi vet bara inte var, när och hur de dyker upp. Gå till botten med problemet; stå upp för dig själv och stå upp för de som kommer efter dig, som också kommer att drabbas om du förblir passiv.

Att kollektivt som en pöbel eller mobb dra fram och offentligt hänga ut enskilda individer är ett brott i sig, det är förtal och en kränkning av integriteten. Det spelar liksom ingen roll att du anser att han eller hon "förtjänar det", det är likafullt ett brott. Vill du sona ett övergrepp med ett annat övergrepp? Det liknar medeltiden då man band fast förövaren vid en påle vid torget, varefter invånarna kunde spotta på eller slänga ruttna ägg på vederbörande. Har vi inte kommit längre än så i samhället, tydligen inte. Över huvud taget är det ett problem att människor lägger sig i enskilda rättsmål i samhället. Misstänkta brott, som inte ens har bekräftats, kavlas rakt ut i media med bilder och intrikata detaljer. Är det rättssäkerhet och likhet inför lagen? Varför är gemene man så sjukligt nyfikna och intresserade av andras privata angelägenheter. Är det för att skyla över skeletten i egen garderob som människor fullkomligt grottar ner sig i kvällstidningarnas aldrig sinande skandaler? Vi behöver en allmän uppryckning vad gäller basal etik och moral och den bör helst börja redan i skolan.

Fenomenet #metoo har fått oöverträffad publicitet i TV, på internet och i tidningar. Varför denna enorma uppmärksamhet och varför just nu? Andra, världsomvälvande händelser, kan gå helt obemärkt förbi i nyhetsflödet. Tankarna går osökt till begreppet "distraktion", att liksom trollkarlen rikta fokus på ena handen medan något försvinner i den andra. Personligen litar jag inte på officiella nyhetsmedia och det borde ingen annan göra heller. Vi lever i en otroligt manipulativ tidsera. Alla bör ta ett steg tillbaka och tänka efter när "drevet" skenar iväg i en anvisad riktning. Var lite mera misstänksamma, fråga er vad man vill dölja i skuggan när ljuset riktas åt motsatt håll. Det är länge sedan som samhället månade om sina medborgare, idag är det "var och en för sig själv" som gäller. Myndigheter är inte längre tillgängliga som förr, de stänger in sig bakom låsta dörrar. Det gäller i synnerhet politiker, som på pappret skall vara folkets representanter och företrädare. Kanske är det inte så konstigt att sexuella övergrepp företrädesvis sker i maktens korridorer.

Hur kommer det sig att mänskligheten aldrig får en bättre tillvaro, trots alla goda intensioner? Man kan möjligen hävda att vi får det bättre materiellt men definitivt inte socialt och kulturellt. Människor blir allt mer isolerade i mycket slutna kretsar men framför allt i sig själva. Man kanske kan hävda att politiken och "demokratin" borde vara fullgoda redskap att använda till öppna, varma och mänskliga samhällen. Detta sker dock inte; åren går, politiska partier avlöser varandra men människors frihet och rättigheter blir allt mer inskränkta. Är inte politiken blott är en unken rest från ett kapitalstyrt industrisamhälle? Folket har övertagit den rösträtt som industrimagnaterna använde enbart för att välja sina styrelsemedlemmar. Men politiken kan inte och har aldrig kunnat efterleva folkets vilja. Av någon anledning får folket alltid stå tillbaka för obskyra framtidsvisioner som anses främja kapitaltillväxten, aldrig människors hopp om en bättre livsmiljö. Hur fungerar och hur tänker de "människor" som outtröttligt idkar krypskytte på kulturen och som ständigt låter grävskopor skövla vackra, samhällsnyttiga instutitioner, mötesplatser och bostäder?

Det kan vara svårt att förstå och ta till sig men det är en osynlig destruktiv kraft som verkar bakom nitiska socialarbetare, politiker, företagschefer, bank- och försäkringsdirektörer, militärstrateger, personer inom säkerhetstjänsten, uppsatta FN-tjänstemän, lobbyister, representanter för kriminella familjedynastier samt även utomjordiska aktörer. De som agerar inom dessa grupper är per definition inte längre människor. De må ha mänskliga kroppar men de handlar inte längre i vanligt folks intressen. Om de fortfarande vore människor skulle de ha ett empatiskt förhållande till sina beslut, de skulle lyssna på folk, sätta sig in i deras situation och fatta beslut som så lite som möjligt inskränkte på människors fri- och rättigheter. Istället gör de tvärtom. Visserligen använder de fin och noga avvägd terminologi såsom "miljöhänsyn", "kulturarv", "anpassning till funktionshinder" och så vidare, men när tillstånden till förändringen i fråga väl har erhållits så träder en helt annan agenda i kraft. Då börjar demoleringen, nedbrytningen, skändningen och förvandskningen. Likt en plog som röjer undan snöbråte; stöter den på hinder så backar den endast en bit och plöjer fram igen. Attackerar, backar, attackerar igen till hindret är nermejat, utplånat och snart bortblömt.

Vari består då den osynliga destruktiva kraften? Jag förstår att detta kan låta udda och svårsmält men följ med mig i resonemanget: Det finns intelligenta väsen som inte ryms inom de bekanta klasserna växter, djur och människor. Mellan växter och djur existerar nämligen en grupp formlösa varelser; amorfa väsenden. Inom denna grupp finns väsen av elektrisk natur, vilka historien har benämnt som "demoner", "djinn" eller "djävulens änglar". Dessa må vara osynliga för oss men deras inflytande är desto mer uttalat. De kan styra och påverka människors tankar och känslor samt i viss mån även styra materien. Om de vinner inträde i en människas sinne spiller de ingen tid att utnyttja sin "värd" i egna syften. Vad är då deras syfte? Dels lever de på människors överskott av känsloenergi, som de suger i sig som näring. Dels strävar de efter att mer permanent komma över en kroppsgestalt. Detta kan de inte uppnå direkt, således försöker de besätta människor och få dem att utveckla allt mer förfinad elektronisk teknik. Med hjälp av integrerad artificiell intelligens (implantat) kan de nå fram till förverkligandet av hybrider; hälften människa, hälften maskin.

Jag förstår upplägget som demonerna har. De vill undergräva all naturlig kultur, samvaro, glädje och kreativitet som är så fundamental i människans natur. Genom att göra tillvaron så grå, besvärlig, arbetsam och outhärdlig som möjligt så uppmuntrar de människor att allt mer fly in i den digitala verkligheten. Där, i cyberrymden, är allt vackert, lätt och enkelt; där kan människan uppnå allt det hon aldrig erhöll i den verkliga världen. Därmed är steget kort till att mer och mer integrera datorerna i den mänskliga organismen, det finns många fördelar på kort sikt. Redan idag är människor helt uppslukade av sina mobiler, de lever med dem, sover med dem och kommunicerar med dem. Men vad händer när gränsen har överskridits, när de integrerade kretsarna inte längre är passiva hjälpmedel utan aktiva impulsgivare, som i praktiken styr vad människan skall tänka, tycka och göra? Om ni tror att ni är immuna mot dessa krafter, tänk efter en gång till. Inflytandet från demonernas agenda är ingen sentida aktivitet, manipulationen har pågått i tusentals år. Demonerna har inte bråttom, de känner målet och arbetar kontinuerligt mot detta. Tiden, är av underordnad betydelse.