Har ni tänkt på att vädersystemen inte matar på från Storbritannien längre, som de alltid gjort. Istället har vi en väldigt strikt vind som oftast kommer från norr, eller från söder, sällan från någon annan riktning. Det finns en periodicitet i det hela. Nordanvinden håller i sig ca. två veckor, sedan skiftar vinden och blåser från syd. Samtidigt ser man ibland att månfaserna inte riktigt är "i synk", dvs månen tippar då och då över för mycket i liggande läge. Vad tyder detta på, vilken faktor har gjort att förutsättningarna ändrats så radikalt? Min bedömning är att jordklotet faktiskt "wobblar", jordaxeln är inte stabil i sitt normalläge på omkring 23,5 grader. När jordaxeln tippar uppåt, uppkommer en nordanvind. På samma sätt uppstår en sydvind när jordaxeln tippar neråt. Denna nyuppkomna tvåveckorscykel har radikalt förändrat klimatbilden i Sverige. Norra Sverige får fortfarande nederbörd som genereras från Barents hav och Norska havet. Men i södra delen av landet är nederbörden sparsam, södra Östersjön är förhållandevis liten och inte så mycket regn produceras. Om man går in på väderkartan "ventusky.com" så framträder väderskiftningarna än tydligare. Använd kalenderfunktionen för att flytta fram och tillbaka i tiden.

Ingenting är sig riktigt likt nuförtiden. Solen har gått in i en "blygsam fas" och producerar inte längre lika mycket ljus, men på grund av den 'artificiella solsimulatorn' så är det få som reflekterar över saken. Människor i gemen ser endast att det blir ljust på morgonen och mörkt på kvällen, några närmare detaljer i solens utseende och uppträdande lägger man inte märke till. Sannolikt rör sig detta om utslag av "kognitiv dissonans", dvs att man tacksamt anammar officiella förklaringar på motsägelsefulla fenomen, oavsett hur korkade och irrationella förklaringarna är. Alla som är födda innan 1970, och har lite minne kvar, kan ju ganska lätt konstatera att solen inte ser ut som den skall längre; färgen är fel, storleken är fel och styrkan är helt åt skogen. På samma sätt förhåller det sig förstås med månen. Månen är större än den skall vara, lutningen är ofta inkorrekt och styrkan är helt galen. Man bör rimligtvis inte bli bländad av månen men, det blir man idag! Är det så här vi bör tolka Viktor Rydbergs vers: "Ledlampan vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran." Ja, månsimulatorn är stor (för att täcka över den riktiga och blodröda månen). Månfaserna tycks vara korrekta men lutningen styr de inte över, kanske på grund av jordens snabba wobblande.

Nu kanske någon invänder; "vi har inte teknologin att framställa en så avancerad sol- och månsimulator". Tänk efter igen, för det är allmänt känt att den inofficiella teknologiska nivån ligger åtminstone 100 år före den officiella. S.k. "frienergimotorer" och "antigravitationella farkoster" är sedan länge utvecklade koncept, det är bara vi vanliga knegare som inte förunnas denna teknologi. Förr var det viktigt att vara ute i solen, idag bör man vara försiktig och framför allt skydda ögonen. Kan den konstgjorda solen fortfarande få huden att producera D-vitamin? Ja troligen, men den mycket förhöjda ultravioletta strålningen kan orsaka cancer och grå starr. Det har dessutom blivit känt att UVC-strålning numera når jordytan, tidigare absorberades den av jordens atmosfär. UVC är så stark att den enkelt slår sönder molekyler och atomära bindningar vilket orsakar förändringar i arvsmassan med sjukdom som följd. Vi kan helt enkelt inte lita på solen längre, den har blivit till en potentiell riskfaktor. Samtidigt får man kanske vara tacksam för den artificiella belysningen, utan den skulle vi tvingas famla runt i ett ständigt dunkel, med en rosaskimrande sol som knappt skulle orka att hålla igång fotosyntesen och uppvärmningen av jorden.

Vad är det då som orsakar jordens wobblande och solens reducerade ljus? Sannolikt är det den andra parten i det solsystem vi lever i. Solen Nibiru drar sig allt närmare och dess inflytande börjar märkas tydligt. Emedan Nibiru en gång kollapsat till en s.k. neutronstjärna är dess magnetiska inverkan betydande. Denna stjärna tycks "byta polaritet" i sitt aphelium, sin mest avlägsna position från solen, även rotationsriktningen påverkas. När denna jättemagnet nu närmar sig så börjar jordklotet bli oroligt i sin bana; rotationen bromsas in och jordaxeln förlorar sin jämvikt. Man tänker osökt på en strof i Bibelns Jesaja: "Jorden raglar, ja, den raglar såsom en drucken; den gungar såsom vaktskjulet i trädets topp". Dessvärre är detta endast början av prövningarnas tid. Vi kan förvänta oss en större jordbävning, fallande meteoriter, torka, skogsbränder, flodvågor och vulkanutbrott med en intensitet lite beroende på var vi vistas. Bör man då låta sig nedslås och deppa ihop? Absolut inte, det känns som om utvecklingen övervakas mycket noga från "högre ort". En problematisk tid väntar men likväl är vi på väg mot ett bättre liv, en mer harmonisk framtid. Jag tror att vi återvänder till ett enklare liv närmare naturen, men inget kommer egentligen fattas oss.

Obs! Hemsidan flyttar till Astromantra.se!