Det är ett märkligt faktum, men mänskligheten tycks arbeta sig utifrån och inåt, med solsystemet som referenspunkt. Enligt sägnen levde människor på en planet (Maldek) som skall ha befunnit sig mellan Mars och Jupiter. Idag är platsen kringströdd av asteroider, därav benämningen "Asteroidbältet". En himlakropp som anlände utifrån kolliderade rakt in i Maldek och krossade den nästan fullständigt. Miniplaneten Ceres kan möjligen vara en måne som medföljde himlakroppen, för denna planet befinner sig fortfarande i området av Asteroidbältet. Men uppenbarligen var människorna på Maldek förberedda på trubbel, för de lyckades ta sig till planeten Mars, som blev deras nya hem. Vid den tiden var Mars en vattenplanet (en träskplanet) men fullt beboelig. De som levde där var annorlunda än folket från Maldek men de fick lov att leva sida vid sida. Sannolikt skedde det inte utan meningsskiljaktigheter, Mars har trots allt blivit känd som krigets planet, givetvis inte utan orsaker. Men bekymren på Mars har inte mer än börjat, mer elände skall följa.
Tidsåldrar senare anländer åter yttre faktorer i form av inkommande himlakroppar. Planeten Venus föds ur Jupiters planetkropp och rasar omkring i form av en komet i en helt irreguljär bana. Vid ett tillfälle drar Venus förbi och nästan snuddar vid Mars yta. Mars atmosfär och troligen delar av dess vattenmassor slits loss och dras över till Venus. En elektrisk urladdning sliter upp ett långt ärr på Marsytan, som är kvar än i dag. Samma scenario utspelas än en gång och befolkningen på Mars tvingas fly brådstörtat och bege sig till Jorden. Teknologin är sedan tidigare på hög nivå och det finns farkoster kapabla till interplanetär (interstellär) rymdfart. De flyende beger sig troligen till kontinenten Antarktis, som vid den här tiden är belägen närmare Jordens ekvator. Här grundas det nya Atlantis, då det gamla Atlantis på Mars hade gått förlorat. Men efter ett polskifte täcks Antarktis av is. Folket tvingas återigen fly, nu troligen till Egyptens land. Planeten/kometen Venus stabiliseras så småningom till den bana den har än i dag.
Skulle bekymren vara slut nu? Tyvärr inte. Efter ny kosmisk turbulens ser sig delar av Egyptens befolkning nödda att fly till ön Kreta i Medelhavet. Där utvecklar de en avancerad civilisation och får leva en tid men Karmas lagar tycks obevekliga. Nya kataklysmer väntar. Vulkanen på Thera (Santorini) exploderar i ett synnerligen våldsamt utbrott. Tsunamis ödelägger land och rike, vattenytan kan under samma tidsperiod ha stigit med hela 30 meter. Ett asklager täcker länderna kring Medelhavet. Befolkningen får åter fly för att överleva, övervägande till länder i norr och öst. Ungefär här befinner vi oss än i dag men nya omvälvningar kan dessvärre förväntas. Jorden befinner sig i ett utsatt och stressat läge. Vi upplever klimatförändringar, stormar, översvämningar, jordbävningar och vulkanutbrott. Ännu finns det tid kvar att leva på Jorden men vart tar vi vägen sedan, när livsbetingelserna inte längre finns? Kommer resan återigen gå inåt, den här gången till planeten Venus? Finns det förutsättningar att leva på denna karga och utsatta plats?
Idag svarar vetenskapen självklart nej på den frågan, men något tycks ha förändrats. Solen har gått in i en mer blygsam fas, även om den uppsända solsimulatorn får oss att tro annorlunda. Vår RIKTIGA sol är inte alls så kraftfull längre och därmed kan betingelserna för liv ha ändrats på Venus. Kanske är solen nu "kalibrerad" till att skapa ett perfekt klimat på Venus, resulterande i en rik växtfauna om ett antal hundra år. Tanken är inte så främmande som den förefaller vid första anblicken. Även solen är ett levande, medvetet väsen. Dess utveckling har gått från frenetiska, kaotiska och okontrollerade faser till alltmer nyanserade och stillsamma uttryck. En gudomlig plan, kanske med utomjordisk hjälp, har länge verkat i bakgrunden. Mänskligheten har följt med, från planet till planet. Kanske är det snart tid för ett nytt paradigmskifte. Jordens historia börjar gå mot sin fulländning men ett nytt kapitel tar vid. Venus tidsera randas, Vattumannens tidsålder, en epok av fred och skönhet. Kanske är det den som ska kallas: "Fulländad konst och kultur".
2 kommentarer | Skriv en kommentar