Fossil från dinosaurier är ju som bekant mellan 65 till 250 miljoner år gamla, det är ju sedan länge erkända vetenskapliga fakta, eller..? Dinosauriebenen ansågs länge så uråldriga att det vore meningslöst att kolla dem genom den s.k. Kol-14-metoden. Biologiska varelser absorberar detta radioaktiva ämne så länge de lever, när de dör sker inget upptag längre och kolisotopen sönderfaller med en halveringstid på 5730 år. Förhållandet gör att man kan bestämma åldern på biologiskt material som inte är äldre än ca. 60,000 år. Mätningar av kol-14-nivåer på dinosaurieben är emellertid fullt möjliga och har även utförts, med häpnadsväckande resultat. Mätningarna visar att dinosaurierna inte är äldre än 20,000-30,000 år, en monumental skillnad. Riskerna att det skulle vara "föroreningar" i benproverna, som ger felaktiga resultat, har kunnat uteslutas.

Jag är faktiskt inte särskilt förvånad över nyheten, forskare slänger ständigt, och med fullkomlig tvärsäkerhet, ur sig tidskalkyler på miljontals år vad gäller dinosaurier, kontinenternas födelse eller åldern av solsystemets planeter. Någon närmare förklaring av hur man har kommit fram till de enormt stora, och ofta mycket exakta tidsdateringarna, ges emellertid aldrig, vi förväntas blint godta forskarnas slutsatser. Kol-14-dateringarna ger emellertid en mycket tillförlitlig bild av den faktiska åldern av benen. Osäkerhetsfaktorn räknas i ett fåtal årtionden upp till ca. hundra år, en obetydlig differens i sammanhanget. Men gigantiska felaktigheter (på flera miljontals år) gjorde inte ens Christoffer Columbus, vi måste därför dra slutsatsen att höga poster i forskarvärlden medvetet har försökt föra oss bakom ljuset. Frågan är vilket skäl de haft att göra så.

Just tidsspannet 20-30 tusen år är intressant med tanke på att en relativt välkänd cyclisk tidsera är 26,000 år. Denna era förknippas ofta med den s.k. "precessionen"; solens skenbara rörelse genom "djurkretsen", de tolv stjärnkonstellationerna på himlen i höjd med ekliptikan (planeternas plan). Några speciellt solida uppgifter om att cykeln på 26,000 år skulle vara förbunden med just precessionen har emellertid inte kunnas visas. Minst lika intressant är de gamla egyptiernas fascination av stjärnan Sirius, som de kallade "Sothis". Vår sol är gravitationellt sammanbunden med den blå jättestjärnan Sirius och åtminstone mytologiska källor pekar på möjligheten att omloppstiden skulle ligga runt 24-26 tusen år; ett "Stort År". Närmandet till denna jättestjärna utgör en trovärdig förklaring till det periodiska bombardemanget av asteroider mot jorden och i förlängningen, utdöendet av de stora landlevande djuren; dinosaurierna.

Så varför denna rädsla hos makthavarna att tillhandahålla korrekta uppgifter om dinosauriernas ålder? Förklaringen ligger troligen i att man inte vill ha människor ställandes obehagliga frågor om celestiala omloppstider. För om förhållandet Solen kontra Sirius blir känt så dröjer det inte länge innan ännu en fråga ställs; finns det fler närliggande stjärnor som interfererar med vår sol? Till saken hör att det faktiskt finns det; solen interagerar med en annan, ökänd, stjärna, en med betydligt kortare omloppstid! Vi talar här förstås om stjärnan Nemesis, "Deus Sol Invictus", även känd inom hinduismen som "Shiva"; förstöraren och återskaparen.