Det har intresserat mig att titta på arkiverade avsnitt av Tv4:s "Det okända". I korthet så går det ut på att människor hör av sig till redaktionen angående oönskad ickefysisk aktivitet i hemmet eller på arbetsplatsen. Redaktionen anlitar då ett medium som besöker platsen i fråga och försöker skapa sig en bild av situationen. Ofta handlar det om en eller flera andar (avlidna personer) som av någon anledning inte kunnat släppa taget om den fysiska verkligheten och blivit kvar i ett 'limbo', mellan det fysiska livet och livet på andra sidan. Ibland dyker döda släktingar upp för att sända en hälsning eller hjälpa till i snåriga situationer. Mediet agerar medlaren, kommunikatören, mellan världarna och vidtar även mått och steg för att hjälpa vilsna själar till den betydligt angenämare tillvaron i den andliga sfären. Bortgångna andar uppvisar ofta stor frustration när de inte kan förmedla vad de känner i klarspråk. I ickekroppslig gestalt kan de endast påverka materien i begränsad omfattning, ofta tar de i för mycket för att få en reaktion, summan blir en skrämmande upplevelse.

Människan består i själva verket av fler kroppar, av olika materiell täthet. Vid den fysiska döden tappar människan kontakten med den tyngsta kroppen. Kvar finns likafullt sex mer subtila kroppar och två av dem är förknippade med den fysiska tillvaron, jag kallar dem 'Nervkroppen' och 'Plasmakroppen'. Eftersom dessa båda i regel hänger ihop, kan kombinationen kallas 'Fantomkroppen', dvs den gestalt som bortgångna andar bebor och använder. Vetenskapen har inte detta helt klart för sig men nervkroppen är sammansatt av de minimala partiklar som kallas 'Neutriner". Det mänskliga sinnet förknippat med nervkroppen är 'känsel'. Plasmakroppen i sin tur är uppbyggd av elektromagnetiska fält och sinnet associerat med denna kropp är 'hörsel'. En bortgången ande som blivit kvar i sin fantomkropp behöver förstås inte fysisk näring för att överleva. Dock behövs tillskott av en vitaliserande kraft emellanåt och det kan anden tillgodogöra sig från levande människor. Det är bland annat därför som närvaron av ett "spöke" kan ha så negativ inverkan på människor, de levandes livskraft dräneras.

Fantomkroppen har en viss densitet och under vissa "utomkroppsliga tillstånd", på en medvetandenivå mellan sömn och vaka, kan människan erfara denna verklighet. Man kan då uppleva att man vaknat och gått upp ur sängen. Men det är en falsk vaka, för när man ska trycka på väggkontakten och tända lampan så går handen rakt genom väggen! Kanske inte helt obehindrat, för väggen gör ett visst motstånd och man hör att det "knakar" lite. De flesta skulle nog avfärda dylika upplevelser som "bisarra drömmar" men jag vill påstå att det är verklighet, även om fenomenet hör till den paranormala delen av tillvaron. På detta vis upplever spöken sin värld; människorna ser och hör dem vanligtvis inte och materien är transparent för dem. Men om de uppbådar full kraft och fokuserar energin på vissa föremål så kan de lära sig manipulera materien på olika sätt. Detta är förstås en tveksam sak att lägga energin på. Bortgångna andar skall uppsöka ljuset och komma vidare i sin utveckling. Men livet har ju sina språng och nycker, det är inte alltid anden i fråga är medveten om sin situation och kan agera förnuftigt.

I synnerhet i västvärlden har vi blivit helt förstockade i sinnet. Vi tror benhårt att vi endast lever ett liv och att allting tar slut vid döden. Detta beror i själva verket på en mental obalans, det rationella tänkandet har brutalt tryckt undan den intuitiva och ickelinjära verkligheten. Inte konstigt då att människor går vilse i skymningslandet mellan död och nytt liv. Andra kulturer klarar detta bättre, de har en levande tradition om hur människor bör närma sig dödens mysterium. De har dessutom tillgång till initierade shamaner, medier, kloka gubbar och gummor som kan vägleda människor till en klok och harmonisk syn på tillvaron. Fortfarande saknas en detaljerad karta av "terrängen" mellan död och pånyttfödelse. Men även här börjar det klarna så smått. Många vittar om hur de mycket påtagligt har dött och anlänt till en "annan verklighet" men de har återupplivats och (motvilligt) vänt åter till världen. Livet efter tycks ha två huvudsfärer; en lättsam "semesterort" där man kan återhämta sina krafter, samt en mer utvecklingsinriktad ort där nya färdigheter kan läras in och bemästras.