Nu när vår sols förbundna tvillingstjärna (Nemesis) börjar närma sig så smått så är det tre stadier som är av intresse för värmefördelningen på jorden. Stadierna har att göra med de båda stjärnornas s.k. "solvind" och den yttre gräns (Oorts moln) som de båda uppvisar. Om man liknar stjärnorna vid såpbubblor så befinner sig var och en av solarna i mitten av sin bubbla. Bubblans skal symboliserar här den gräns där solvinden (utsända fria protoner) når ett jämviktsläge gentemot den inåtriktade gravitationskraften. Här samlas objekt som inte har någon egenrörelse, det kan vara protoplaneter, asteroider, grus och stoft. 

Det första av de tre stadierna är när "bubblorna" just har börjat överlappa varandra. Vi har då en situation när båda stjärnorna förstärker varandras kapacitet; lyskraften (i solens fall) ökar liksom värmeutvecklingen. Den energi som stjärnorna använder sig av drar de in från den omgivande rymden i form av fria elektroner. Dessa elektroner är solarnas "mat", när elektronerna möter den utåtriktade solvinden skapas synligt ljus i solkoronan. (Tvillingstjärnan Nemesis utsända ljus är dock sparsamt eftersom den är en Neutronstjärna, dock kan man förmoda att dess infraröda strålning ökar).

I det andra stadiet har stjärnan Nemesis solkropp passerat gränsen för vår sols Oorts moln. Nemesis befinner sig således inuti solens solvind. Enligt min bedömning är det där vi befinner oss tidsmässigt just nu. En direkt effekt av att Nemesis passerat denna gräns är att stjärnan inte lika effektivt som tidigare kan dra till sig elektroner från det omgivande rummet. Solen däremot har fortfarande stor kapacitet att samla in denna energi. Dock, om man ser till båda stjärnorna gemensamt, så är det en klar skillnad mot tidigare. Vi har en tid haft en påtaglig "värmebölja" i vår kosmiska närhet. Nu sjunker temperaturen igen och man kan förvänta sig att medeltemperaturen på jorden sjunker en aning.

Det tredje stadiet har ännu inte ägt rum. Det infaller när även vår sol passerar Nemesis yttre gränslinje så att båda stjärnorna kommer att befinna sig inuti varandras Oorts moln. På jorden igenkänns stadiet av att en stor global jordbävning inträffar samt att en skur av små och större asteroider sveper över himlen. Men för stjärnorna så innebär det att båda solkropparna nu delvis blockerar varandras tillgång till fria elektroner, deras kombinerade solvindfält skapar en barriär mot den yttre rymden. Fria elektroner kommer likväl att dras in i systemet men den samlade energitillgången har nu ytterligare reducerats. Vår sols utstrålning minskar och det blir kallare på jorden. Dock kan en "energibro" bildas direkt mellan solarna i form av ett böljande och lysande band. Nemesis, som hittills varit mörk, kan komma att "antändas" av denna inverkan, en mycket dramatisk effekt.

Även tidigare generationer kan ha lagt märke till rätt hastiga temperaturförändringar i samband med Nemesis återkommande passage. En sumerisk betraktare beskrev situationen ungefär så här; "först kom en värmebölja, därefter blev det bittert kallt...". Den värme som har varit och den kyla som kommer är således en helt normal företeelse i sammanhanget. Skillnaderna har att göra med de båda stjärnornas yttre betingelser, faktorer som såväl kan beskrivas som förutsägas. I användandet av "automatisk skrift" kom följande budskap till mig; "frosten skall ej fruktas, man går inåt, sedan utåt". Jag tolkar detta helt enkelt som att man drar sig inomhus, eller till grottor, så länge kylan håller i sig. När den kalla perioden sedan går mot sitt slut så kan man återvända till ett mer normalt leverne.