Här är några aspekter på temat "Nibiru" som annars sällan kommer upp i mediabruset. Sanningsvärdet är upp till var och en att bedöma. Fakta om denna himlakropp existerar men det finns anledning att tro att uppgifterna är så omvälvande att de inte släpps ut till allmän betraktelse:

Nibiru är en "vandrande planet" som återkommer till solens närhet i cykliska perioder. Endast en planet kan dock inte åstadkomma så stor förödelse som förfäderna vittnade om. Avgörande i sammanhanget är att Nibiru kretsar kring en sol, vilket drastiskt förändrar situationen. Nibirus sol omtalas av många uråldriga kurturer på jorden och dess namn varierar. I den här presentationen används namnet "Nemesis" som titel för vår egen sols följeslagare. Nemesis är mörklagd, den utstrålar synligt ljus endast i begränsad omfattning. Stjärnan har imploderat och bildat en neutronstjärna, en oerhört tät himlakropp men med liten omkrets. Sin litenhet till trots så är stjärnan ledande i vår kosmiska närhet. Stjärnan utgör således den dominerande faktorn i det dubbelstjärnesystem som vi faktiskt lever i. 

En referens från det Sumeriska eposet "Enuma Elish" berättar att Nemesis (där kallad Marduk) erhåller oinskränkt makt över de församlade (himlakropparna). Vi läser: "Om jag, er hämnare, besegrar Tiamat och ger er liv, sammankalla ett möte, utse mig till den ledande makten och kungör det". Tiamat är här en omskrivning för den "äldre solen" som var till innan vår nuvarande sol. Marduk/Nemesis i gestalt av den oövervinnerlige solen ('Deus Sol Invictus' i Mithraskulturen) åstadkommer en delning av den tidigare solen, delningsprodukterna blir vår nuvarande sol samt gasjätten Jupiter. Sedan den dagen är Nemesis störst tyngdmässigt och även överlägsen i fråga om magnetiskt inflytande i vårt solsystem.

Bibeln berättar om "Härskarornas Herre" vilket är en hänvisning till att den mörklagda stjärnan inte anländer i ensamt majestät. I samband med den stora sammandrabbningen så drog Nemesis med sig sex av den äldre solens tidigare planeter. Nemesis anläder således med SJU följeslagare (därav symboliken med den sjuarmade ljusstaken), planeten Nibiru (lite större än de andra) anslöt sig vid ett senare tillfälle. En jätteplanet (den faktiska Tiamat) delades på mitten vid en av Nemesis passager. Den ena hälften blev vår jord, den andra hälften blev planeten Nibiru. Jorden och Nibiru är med andra ord syskonplaneter, deras livsförutsättningar skiljer sig dock åt eftersom de tillhör olika solar. Planeten Nibiru har liv, även om det är betydligt mörkare där än på jorden. På Nibiru lever det folk som (genom skicklig genteknik) skapade människorna på jorden. Från begynnelsen var människorna ett fritt och oberoende folk. Senare, på grund av disharmoni och krig, blev människorna reducerade till slavar. Vid tidens fullbordan kommer människorna att återfå sin frihet och sin oberoende status. Människorna och folket från Nibiru är besläktade och således förenade och jämbördiga.

Även om Nemesis är en mörklagd stjärna så har den likväl en "solvind" på samma sätt som andra stjärnor. Solvinden består av utsända kärnpartiklar (protoner) som skapar ett slags tryck utåt. På det avstånd från stjärnan där solvindens kraft utåt balanseras av den inåtriktade gravitationen, bildas ett frontsystem där grus, sten och asteroider samlas. Området kallas, i solens fall, för "Oorts moln". De himlakroppar som vistas där är i vila i förhållande till sin sol. Nemesis har, precis som solen, ett Oorts moln som föregår stjärnans ankomst. Vi kan, vilket år som helst nu, förvänta oss en "kosmisk front" som drar fram genom rymden och genom vårt solsystem. Fronten för med sig en allt tätare förekomst av asteroider men framför allt medför den en gravitationell våg som åstadkommer en monumental och global jordbävning. Det är inte i närheten av att vara "jordens undergång" men många byggnader kan komma att raseras, vägar och järnvägar blir satta ur skick. Värst i detta sammanhang är de tsunamis som kan uppkomma. Eftersom många storstäder ligger nära kuster så kan förödelsen bli stor. När synliga meteoriter börjar öka i frekvens och när myndigheter antyder förekomsten av solstormar etc. så kan det vara anledning att dra öronen åt sig och dra sig bort från kustområdet.

Stjärnan Nemesis har en mycket kraftig gravitationell inverkan. Vi märker detta redan nu på så sätt att vi upplever att "tiden skenar", dagarna går mycket fort och vi hinner ofta inte med våra åtaganden. Fenomenet beror på att gravitationen bromsar upp tidens gång. Vi tänker och vi rör oss således mycket långsammare än för några årtionden sedan. Den universella utvecklingen däremot, påverkas inte av lokala gravitationella effekter, den rullar på som förut. Konklusionen blir att vi tycker att tiden skenar, allt beror dock på att vi kommer allt mer in i Nemesis täta gravitationella fält. En annan effekt av Nemesis närmande är den andliga aspekten. Nemesis är mycket mer "introvert", själsligt sett, än vår sol. Detta påverkar människan genom att fokus förflyttas från praktiska vardagliga göromål mot mer andliga och kontemplativa aktiviteter. Drömmens värld kommer allt mer att förskjutas och överlappa den "vakna verkligheten". Detta skifte i förnimmelsen av vad som är "reellt" kan verka skrämmande på en del människor. Verkligheten är emellertid inte mer verklig än drömmen, det är endast två olika sfärer med olika uttryck.

Paradigmskiftet som förknippas med Nemesis ankomst är i själva verket ett multiskifte:

1. Nemesis är den ledande parten i ett dubbelstjärnesystem, där vår sol är den lättare av dem.

2. Ett med oss besläktat folkslag lever på Nemesis största planet; Nibiru.

3. Drömmens värld är lika verklig som den "vakna tillvaron" men styrs av helt annorlunda "lagar".