Självklart är sexuella trakasserier inte okej, i någon form! Frågan är bara hur människor tar sig an och bemöter problemet. Frågan är också om problemet är korrekt beskrivet i media, där det idag kavlas ut som en flodvåg, utan någon som helst urskillning eller moderation. Manliga förövare utmålas nära nog ensidigt såsom syndabockarna i sammanhanget. Finns det då inga kvinnor som begår övergrepp i samhället? Givetvis är detta lika vanligt förekommande, skillnaden är bara att kvinnor istället, generellt sett, begår MENTALA övergrepp. Kvinnor blottar sig inte fysiskt, skulle de ändå göra det uppstår ingen provokation, män blir helt enkelt inte upprörda, möjligen förvånade. Däremot är kvinnor inga duvungar när det gäller att manipulera män inom olika positioner i samhället. Har de möjlighet skaffar de sig även sexuella fördelar, ofta dock inte lika fysiskt uttalade. Hur många kvinnliga chefer håller sig till exempel inte med "kontorspojkar", vars enda arbetsuppgift är att vara söta och tillgängliga. Så om man nu skall börja gräva i övergreppsfloden, ska man då inte dika ut HELA träsket?

Vad är det för fel med en sedvanlig polisanmälan vid övergrepp? Kvinnor som utsatts för övergrepp brukar ange några vanliga skäl till att detta är problematiskt: 1. Fallen läggs ofta ner efter en utredning, det sker inga åtgärder och förövaren går fri. 2. Kvinnan är mitt inne i en karriär eller en utbildning, gör hon en anmälan förlorar hon jobbet eller sin position. 3. Övergreppet är förknippat med skam och skuld, en polisanmälan drar fram allting i ljuset. Visst, men världen är ingen perfekt plats. Vad är det som säger att just du eller någon annan obehindrat skall glida fram i gräddfilen på livets karriärstege. Stötestenar möter vi alla i livet, vi möter dem vid olika tillfällen och på olika platser; ibland totalt frustrerande och katastrofala vad gäller tid och plats. Med andra ord; gräv där du står och visa lite civilkurage! Du kan beklaga att detta drabbade just dig men alla möter svårigheter, vi vet bara inte var, när och hur de dyker upp. Gå till botten med problemet; stå upp för dig själv och stå upp för de som kommer efter dig, som också kommer att drabbas om du förblir passiv.

Att kollektivt som en pöbel eller mobb dra fram och offentligt hänga ut enskilda individer är ett brott i sig, det är förtal och en kränkning av integriteten. Det spelar liksom ingen roll att du anser att han eller hon "förtjänar det", det är likafullt ett brott. Vill du sona ett övergrepp med ett annat övergrepp? Det liknar medeltiden då man band fast förövaren vid en påle vid torget, varefter invånarna kunde spotta på eller slänga ruttna ägg på vederbörande. Har vi inte kommit längre än så i samhället, tydligen inte. Över huvud taget är det ett problem att människor lägger sig i enskilda rättsmål i samhället. Misstänkta brott, som inte ens har bekräftats, kavlas rakt ut i media med bilder och intrikata detaljer. Är det rättssäkerhet och likhet inför lagen? Varför är gemene man så sjukligt nyfikna och intresserade av andras privata angelägenheter. Är det för att skyla över skeletten i egen garderob som människor fullkomligt grottar ner sig i kvällstidningarnas aldrig sinande skandaler? Vi behöver en allmän uppryckning vad gäller basal etik och moral och den bör helst börja redan i skolan.

Fenomenet #metoo har fått oöverträffad publicitet i TV, på internet och i tidningar. Varför denna enorma uppmärksamhet och varför just nu? Andra, världsomvälvande händelser, kan gå helt obemärkt förbi i nyhetsflödet. Tankarna går osökt till begreppet "distraktion", att liksom trollkarlen rikta fokus på ena handen medan något försvinner i den andra. Personligen litar jag inte på officiella nyhetsmedia och det borde ingen annan göra heller. Vi lever i en otroligt manipulativ tidsera. Alla bör ta ett steg tillbaka och tänka efter när "drevet" skenar iväg i en anvisad riktning. Var lite mera misstänksamma, fråga er vad man vill dölja i skuggan när ljuset riktas åt motsatt håll. Det är länge sedan som samhället månade om sina medborgare, idag är det "var och en för sig själv" som gäller. Myndigheter är inte längre tillgängliga som förr, de stänger in sig bakom låsta dörrar. Det gäller i synnerhet politiker, som på pappret skall vara folkets representanter och företrädare. Kanske är det inte så konstigt att sexuella övergrepp företrädesvis sker i maktens korridorer.