Är reklam i olika media ett nödvändigt ont eller dras vi med detta gissel bara av gammal vana? Själva orsaken till reklamens existens sägs ju vara att den betalar kanalen i sig och programmen som sänds där. Är det verkligen en korrekt beskrivning av det som händer? Och är det endast dessa två världar vi har att välja emellan; reklamens sönderhackande och indoktrinerande budskap, eller stadstelevisionens propaganda och aggressiva hot om betalning av licensavgifter. Vid årsskiftet kunde vi dock säga "tack" och adjö till Tv-licensen, som verkligen mot slutet visade upp sitt allra fulaste anlete. Tv-licensen var likt en gammal maffiaorganisation med 'torpeder', som sändes ut för att trakassera och sätta dit människor som inte betalade sin avgift. Nu betalar vi istället för "rätten att titta på Tv" genom skatteintäkter, dvs vi betalar skatt oavsett om vi har någon Tv-mottagare eller inte. Det förutsätts att vi vill titta på Tv, men många har inte det intresset, de har annat för sig. Dessvärre förmedlar Tv propaganda, oavsett kanal. Skall vi verkligen behöva betala för att bli bearbetade med färdigställda storebrorsideal?

Vad gäller reklamen så var det tidigare endast korta avbrott, som man möjligen kunde så ut med. Nu har reklamen tagit över dirigentpinnen och är tongivande för programmet i övrigt. Det har i princip blivit "reklam-Tv med avbrott för programinslag". Dessutom har s.k. "påannonser" blivit vardagsmat, vilket inte är något annat än REKLAM för kommande program och inslag. Dessa påannonser pushar för godbitar som kommer senare i sändningen, senare på dagen eller senare i veckan. Tittarna binds upp i väntan på något gott som skall komma. Men detta kommer inte i första taget, det bara låter så. Under tiden matas tittarna med andra intryck, som de snart är helt inne i. Den ursprungliga lockelsen, om något vad-det-nu-var, kommer man inte ens ihåg längre. Hypnoseffekten är fulländad och tittarna är nu helt i händerna på programmakarna. Det finns självklart en mängd 'tricks' för att styra tittarna i olika riktningar och dessa används givetvis till fullo. Varför inte? Om det finns möjligheter att styra trender, köpkraft eller OPINIONER så gör man förstås det. Trodde ni för ett ögonblick att Tv alltid ser till 'vårt bästa'.

Även Tv-nyheter är numera jämställt med reklam. Vad betyder det? Nyheterna är ingalunda ett 'objektivt urval av aktuella händelser', som det kanske var en gång. Idag är nyheter handelsvaror, som allting annat. Inslag säljs av olika nyhetsbolag, någon gång av frilansande journalister. Inslag visas inte av nödvändighet efter nyhetsvärdet utan snarare av inköpspriset, eller, av propagandavärdet. Som ni säkert har märkt så visas "nyhetsinslag" ofta flera dagar i rad. Skälet är antingen att nyheter numera kostar pengar, eller att 'vissa aktörer' desperat vill nå ut med specifika budskap. Rent generellt kan man säga att nyhetsförmedlingen är undermålig, obefintlig eller direkt vilseledande. Vi har blivit "sittande ankor", vi har inte en susning om vad som faktiskt äger rum där ute. Det vi har är en manipulerad bild av vad som händer. Vi lever i en skuggverklighet. Det finns desssutom goda grunder att misstänka Tv-bolag om att sända med fördröjning. Bolagen är livrädda att någon under direktsändning skall träda fram och tala om sanningen för folket. Därför existerar tveklöst en "panikknapp", som producenter kan använda.

Det talas en del om s.k. "Fake News" i media. Begreppet används numera som ett slagträ åt alla håll, av samtliga parter. Den vanligaste tolkningen av Fake News är väl att det är nyheter som inte bygger på objektivitet och fakta, utan som partiskt styr informationen i en viss riktning. Men låt mig säga så här; det har aldrig funnits något Fake News, endast 'nyheter', utan någon värdering åt något speciellt håll. Varför? Därför att det finns inga objektiva och säkra fakta, inga säkra källhänvisningar eller beprövade vetenskaper! SVT vill dock gärna göra gällande att de är sakliga, kritiska, vetenskapliga och opartiska. Detta är ju förstås rena skämtet; SVT liknar mera ett gammalt opinionsdepartement i det forna DDR. Men ingen myndighet kan med någon som helst legitimitet agera rättesnöre för vad som kan anses sant och otvetydigt. Det är den enskilde själv som måste avgöra detta, ingen utomstående part. Även det skamfilade begreppet 'Konspirationsteorier' måste således betraktas som nyheter. Vi översköljs med info från alla håll, bra och mindre bra. Kloka personer studerar frågeställningar ur många olika infallsvinklar.