När jag tänker på Sagan om Ringen av JRR Tolkien, i synnerhet filmatiseringen, så slås jag av hur vissa fundamentala begrepp har vänts på huvudet. I det stora hela är berättelsen, och föregångaren "Silmarillon", en otroligt träffsäker skildring av gudarnas och människornas existens, om allt som skett och allt som kommer ske på jorden. Vi introduceras med Härskarringen, ett kraftfullt redskap som sätter bäraren i kontakt med "Mörkrets herre", Sauron. Det sanna livets ring är, enligt mig själv, ett andligt redskap som underlättar användarens kontakt med sin intuition, sin skapande kraft. Ringen har alltså förvanskats till att skildra ett ockult föremål som underlättar kommunikationen med demonernas värld och deras furste. Det finns ett antal sådana redskap idag, från ouijaboards och tarotkort till moderna mobiltelefoner med sina intelligenta "assistenter". Utmärkande för alla är att de trollbinder användaren och tvingar denne till uppmärksamhet och underkastelse. Assistenten blir till slut herren, användaren den paralyserade slaven.

Den onde herren Sauron har i Sagan om Ringen gjorts till en nidbild av verklighetens historiske Nimrod, Marduk eller Enmerkar, som är en och samma person. Denne härskare var en krigsherre, men en härförare som slogs FÖR människorna och deras rätt att finnas till. De världsliga makterna, som bestod av andra väsen än människor, var maktlystna och avundsjuka, de såg människorna som ett hot och ville utplåna dem. Det stora och utdragna kriget i Sagan om Ringen handlar just om dessa båda falanger men rollerna har kastats om. Det onda röda allseende ögat i berättelsen är även det en förvrängning av Guds allseende öga, ögat i pyramiden eller triangeln. I filmen har det onda ögat dessutom erhållit en distinkt reptilliknande karaktär, med lodrät pupill. Trots att reptilrasen uppenbarligen har varit ett av de ledande folkslagen i mänsklighetens tillblivelse så demoniseras idag deras förehavanden. Vart man än vänder sig bland olika företrädare i "sanningsrörelsen", nästan samtliga är beredda att utmåla reptilerna som mänsklighetens största fiende.

I ringens värld är det mörkrets furste som manipulerar och vanställer människor och alver och skapar ondskefulla och groteska orcher. I verklighetens värld är det jordens makthavare som ingår oheliga allianser med utomjordiska falanger och skapar förtappade, själlösa hybrider. I boken kommer ett mörker från norr och utbreder sig över världen. I filmen ses ett rött flammande sken mot horisonten i norr. Berättelsen låter förstå att det är Saurons ondska som växer i styrka. I levande livet ser vi idag ilsket röda och violetta skyar vid solnedgången, som märkligt nog dragit sig mer mot norr. Solens binära tvilling Nemesis har börjat höja sig över ekliptikan, få höjer ännu på ögonbrynen men det är bara början. När Nemesis existens till slut blir ett omisskänligt faktum kommer alla automatiskt identifiera fenomenet som något ont. Men Nemesis är en högre personifikation av Nimrod och i den rollen verkar denna himlakropp som en befriare av allt stagnerat och ruttet på jorden. Mycket kommer att brytas ner men det är i praktiken en pånyttfödelse.

Sagan om Ringen slutar med att Frodo, i strid med Gollum, lyckas kasta ringen i domedagsbergets eld och förgöra den. Verklighetens Frodo inser faran med det ockulta och lyckas frigöra sig från dessa redskap. I ringens värld leder det till att Sauron förlorar sin kraft och sin gestaltning på jorden. I vår värld innebär det att demonfurstens makt är bruten, han är avslöjad och kan inte längre utöva sin nedbrytande influens. I berättelsen skakar jorden vid tidpunkten för Saurons undergång, mörkrets makter flyr. För människan idag kommer utvecklingen gå i samma riktning. Vid tidens fullbordan skall Nemesis yttre kraftfält nå fram till jorden. Resultatet blir ett jordskalv av en magnitud som inte setts på tusentals år. Då skall många materiella värden gå förlorade; vägar och byggnader rasa, broar falla och hamnstäder mejas ner av vattenmassor. Folk ska sörja de rikedomar de en gång förfogade över men skall glädjas över sin nyvunna frihet. För de har levt i en dunkel bubbla utan att veta om det, plötsligt är det som om de vaknade upp ur en ond dröm.