Om

Anspråkslösa betraktelser av dåtiden, samtiden och framtiden. Den som kan tyda tecknen i skyn sveps inte så lätt iväg, när den annalkande stormens första kastvindar drar fram och sliter tag i en.

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Vilken underbar värld?

Majoriteten av alla människor på jorden lever i uppfattningen om vår planet som en paradisisk plats utan motstycke, det är möjligen bara omständigheterna som kan vara lite ogynnsamma ibland. Detta tycks vara en djupt rotad världsbild, en kollektivt undermedveten idé. Föreställningen tar sig då och då uttryck i lovsonger till Gud eller till naturen. Jag tänker till exempel på Louis Armstrongs gamla paradnummer; 'What a wonderful world', som på svenska blir; 'Vilken underbar värld'. Men är världen verkligen så underbar? Jag skulle nog vilja hävda att världen är en sällsamt vidrig och traumatisk plats, som emellanåt uppvisar små glimtar av harmoni. I själva verket lever vi i en underutvecklad dimension, ett segment av kosmos som kämpar frenetiskt med att leta sig ur dogmer, illusioner och vanföreställningar. För att människan ändå skall stå ut så tillämpar hon undermedvetet så kallad "kognitiv dissonans", vilket i praktiken innebär att man kategoriskt förnekar allt som faller utanför en vacker, hanterbar och okomplicerad världsbild. Det kan vara okej att leva så men emellanåt slänger livet in skeenden som brutalt bränner hål i den pastellfärgade kulissen. 

En som såg igenom illusionen redan på sin tid var Buddha Siddharta Gautama. "Allting står i lågor", var hans ord. Det han menade var att världen fullkomligt förtärs av krig och förödelse, på alla plan. På ytan kanske man ser en vacker fjäril som fladdrar över ett grönt buskage i en skogsglänta. Idylliskt, tycker väl de flesta. Men fjärilen lägger larver på busken, larverna äter bladen för att växa och bilda kokonger. Busken i sig utvecklar kontinuerligt starka gifter som skall ta död på larverna. Det är en kamp som pågår men vi ser bara ytan, inte vad som sker därunder. På samma sätt är det i andra miljöer. I våra inre organ pågår strider mellan gynnsamma och ogynnsamma mikroorganismer. I skolor och på arbetsplatser utkämpas eviga bataljer om fördelaktiga positioner och förmåner. Konkurrensen i djurens värld känner vi väl till, vi matas frenetiskt med kampen för tillvaron i form av dessa uttjatade naturprogram där lejon jagar, nedlägger och uppäter sina byten. Med andra ord, världen är varken underbar eller vacker; den är mer konkret och resultatbetonad. Det man möjligtvis kan säga är att världen uppvisar en "dödlig skönhet"; bedårande men svekfull.

Men hur skall man då förhålla sig till världen? Ska man acceptera sina illusioner, leva livet enligt strutsmodellen och nogsamt undvika alla djupare insikter. Eller ska man resignera och bara godta världen såsom den aggressiva plats den faktiskt är. Finns det en tredje väg? Visst finns det, men 90 procent av mänskligheten undviker det alternativet. Denna väg uppmanar människan att se inåt, se det djupare sambandet i allt som finns. När en sådan gnista av insikt har tänts börjar människan se igenom illusionerna i vår värld, och de är många! Ta bara det "demokratiska" valet som närmar sig. Innan valdagen är varje individ viktig; röster räknas, åsikter och önskemål tas tillvara. Dagen efter valet har individens betydelse droppat med hela 100 procent, hon är inte intressant längre. De löften som nyss var heliga är nu bara förbrukade valaffischer på marken. Nu fattas helt andra beslut, i små grupper och i slutna rum; demokratin går in i ett latent läge, tills nästa valdag börjar gry. Varför se igenom illusioner, gör det människan lyckligare? Inte i ett första skede. När fasaderna rasar är kaos det rådande intrycket; världsbilden rämnar och människan förlorar fotfästet.

Den som en gång sett igenom bedräglighetens slöjor kan inte vända tillbaka. Paradigmskiftet bränner gamla illusioner såsom vore de broar av trä. Återstår att gå framåt och se verkligheten som den faktiskt är, oredigerad och helt utan förskönande omskrivningar. Men det finns en belöning i detta elddop. Belöningen kommer kanske inte i innevarande liv men i en återfödelse i en betydligt mer harmonisk tillvaro. För inte endast är återfödelsen sann, sant är också att det finns planeter och tillvaroplan som nått längre utvecklingsmässigt. På en sådan planet råder ingen kamp om brödfödan, ingen konkurrens mellan individer eller arter. Det är en existens i harmoni med sig själv och andra. Kan en sådan värld verkligen existera? Absolut, i princip kan man säga att alla världar som går att visualisera också finns. De finns i ett oändligt antal och i alla upptänkliga variationer. Ändligheten (Big Bang) är ännu en av dessa bedrägliga illusioner. I det oändliga Universum finns ingenting som är omöjligt. Där blir allting till, samtidigt som det redan finns till på andra platser. "Uppgraderingen" styrs av kosmiska utvecklingslagar, människan avancerar steg för steg mot fulländning.

Buddha kvalificerade sig för Nirvanas lycksalighet men valde att stanna kvar i världen. Detta är inte allmän kännedom. Skulle Buddha verkligen ha sökt sin egen salighet men lämnat vänner och förtrogna kvar i en förgänglig värld utan hopp om räddning? Samma sak gäller även Jesus (Izas Manu), skulle han dragit sig tillbaka till sin Faders högra sida och låtit människorna förtvina i illusionernas bojor? Självklart inte, Buddha och Jesus (samma själ) blev kvar i återfödelsens kretslopp för att om möjligt hjälpa sina vänner. Men budskapet som de lämnat är solklart; den som bryter sig ur kretsloppet har vunnit frigörelsens nyckel och kan återfödas i en mer harmonisk tillvaro. Världen är inte så snäv och så statisk som makthavarna har låtit påskina. I årtusenden har de lockat oss med bröd, skådespel och krimskrams. Detta är (såklart) inte vägen till lyckan. Människan behöver se igenom illusionerna som de bländar oss med. Därefter behöver hon finna sig själv och sin plats i tillvaron. Människan behöver återknyta förbindelsen med sitt samvete och sitt högre jag. Hon behöver återgå till ren näringsrik kost och ett sunt friskt liv. Ett liv utan vare sig askes eller överflöd.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Udda iakttagelser

Det händer märkliga saker i vår omvärld, nästan dagligen, men ytterst få reflekterar över det. Om det nu beror på att folk blivit likgiltiga eller uppgivna, vet inte säkert. Låt oss börja med den artificiella solen, som vi nämnt tidigare, och som befinner sig i omloppsbana runt jorden. Denna kontruktion fyller flera syften men ett av dem är att bevara en illusion av att vår sol fortfarande är frisk och sund, vilket inte riktigt är fallet. Förra året noterade jag att människor som solat sig blev helt orange i hyn, som morötter. Ett annat fenomen, som faktiskt fler upptäckte, var att det var stekhett i själva solen men iskallt i skuggan. Nu tycks "ingengörerna" ha uppdaterat solen till 2.0 vilket gör solbrännan mer "normal", dessutom verkar man ha tittat på andelen infrarött i det konstgjorda solljuset. Nu värms huskroppar, berg och gator upp igen; bra jobbat, solkonstruktörer! Men en komisk situation; folk blev knallorange av solen men ingen ägnade det en tanke ens, det var självklart helt naturligt. Men hur är det med den osedvanligt ihärdiga värmeböljan i kombination med 0 mm regn sedan i maj; är det också inom ramen för normala kurvor?

Den stekande solen och det ovanligt heta klimatet i Sverige har självklart medfört att skogsbränder tagit fart på flera olika ställen. Inget märkligt med det, men hur står det till med den "svenska beredskapen"? Brandmän jobbar för högtryck liksom hemvärnet och frivilliga. Men är inte detta en krissituation, man måste fråga sig; var är Sveriges militär? Vore det inte logiskt att de hjälpte till i det svåra läget, eller är de upptagna med att öva anfall från ett Ryssland som inte uppvisat minsta lilla aggressionstecken på årtionden? Hur är det med brandgator, används de inte längre? Är det kanske i själva verket så att rekrytering av personal för skogsavverkning kostar för mycket pengar! Så låt skogen brinna bara. Oj, några privata hus och tomtområden går upp i rök, så tråkigt för dem! Kanske bör svenska beslutsfattare vakna ur sin dvala och ta några snabba och bra beslut vad gäller krishantering och beredskap. Det som vi ser i skog och mark är nämligen bara början. Saker och ting händer i vår kosmiska närhet, de "naturlagar" vi tyckte var självklara gäller inte längre. Vi behöver kraftansamla inför exceptionella hot vars motstycke vi inte sett tidigare.

Enligt forskaren Igor Kostelac i Kroatien så drabbas vi redan påtagligt av ett inkommande följe av planeter, kometer och asteroider, följandes ett yttre solsystem som närmar sig vårt eget. Den inkommande stjärnans planeter är redan så nära oss att dess banor skapar elektromagnetisk interferens, vilket påverkar flygtrafiken. De nya planeterna tar i själva verket formen av kometer. När ett reguljärt flygplan på marschhöjd kommer i närheten av en sådan kometbana uppstår elektriska urladdningar som kan slå ut flygplanens elsystem, allvarliga tillbud har redan ägt rum. Det är inte längre säkert att flyga och att Main Stream Media inte nämner problemet med ett ord gör inte saken bättre. På senare tid har stoftmoln från utbrytande vulkaner blivit ett problem, i samband med flygtrafik. Hur blir det då, undrar man, när det förväntade "röda stoftet" från vår tvillingsol anländer i allt större kvantiteter. Detta skulle mycket väl kunna påverka flygtrafiken. Och vad händer då med den globala kommunikationen, om transporter allt mer hänvisas till andra sektorer som båttrafik, järnväg och långtradare. Flygtrafiken kommer på sikt anpassa sig till det nya läget.

Inom datavärlden är det nu Windows 10 som gäller, allt annat motarbetas. Jag föredrar Windows 7 och i samband med ett nytt inköp lade jag ner ganska mycket tid på att finna den på marknaden. När jag sedan packade upp kartongen visade den sig innehålla - Windows 10! För de icke initierade så är uppdateringar inte längre något som användaren råder över; det är Windows som bestämmer när, var och hur uppdateringar skall ske. Varför dessa storebrorsfasoner? Här är min analys av situationen: NASA, eller någon annan obskyr organisation, håller på att skapa en global superdator. För att uppnå detta mål används och samkörs alla befintliga persondatorer på jorden. Filer och dataprogram, som vi inte ens vet existerar, laddas ner till "våra" datorer och används av externa operatörer. I detta ingår givetvis den artificiella intelligensen 'C0rtana', som på pappret skall assistera användaren men som i realiteten agerar samordnare i helt andra syften. Militären och storföretagen tror att detta AI-system är kapabelt att agera ansvarsfullt men så är självklart inte fallet. I praktiken har ett digitalt psykopatmonster skapats, insatt att bekämpa vad, utomjordingar?

Utforska tidigare liv

Kan människan födas på nytt, lever vi flera liv fastän vi i regel inte kommer ihåg dem? Frågan förknippas ofta med tro eller religion, en slags personlig syn på livet som inte kan ifrågasättas. Jag skulle personligen vilja spetsa till frågeställningen och hävda; samtliga befintliga väsen har levt tidigare liv, det är så som tillvaron är beskaffad. Min uppfattning om tidigare liv är mer än religion, tro eller övertygelse; jag vittnar om att fenomenet är reellt. Det finns minnesbilder, erfarenheter och slutsatser som envist trängt sig igenom medvetandets dimridåer och som simultant orsakat stor smärta men även stor glädje. Insikten har lett fram till flera saker; en djup förundran över livets mysterier, en stark frustration, fler frågor väckts upp än vad som har besvarats, men slutligen en lättnad och befrielse från den existentiella tidspress som många upplever. Många försöker desperat klämma in allt de skulle vilja uppleva och göra inom loppet av en livstid. Detta är förstås utsiktslöst och följden blir ångest och prestationskrav. Att erkänna och bli tillfreds med flera-liv-scenariot kan innebära en frälsning för den enskilde.

Men varför då studera tidigare liv i detalj, vad vinner vi på det? Det kan finnas flera skäl till att vi vill ge oss i kast med detta. Någon kanske upplever problem i sitt liv, av fysisk, andlig eller själslig karaktär, och som inte direkt kan härledas till faktiska händelser under innevarande livsperiod. Någon annan kanske upplever en rotlöshet eller avsaknad av kulturell basis och önskar få kännedom om rötterna, bokstavligt talat. Ytterligare någon söker kanske en djupgående mening med livet och hoppas kunna finna trenden, den röda tråden som individen har följt. Det intressanta är att historien om vårt liv inte slutar med att en livstid upphör. De få som kan se flera av sina livstider kan mycket snart finna en utvecklingslinje; någonting pågår och tar form, långt utöver spannet av ett enskilt liv. I mellanrummet mellan två livsperioder befinner vi oss i ett upphöjt medvetandetillstånd. Då ser vi inte enbart raden av tidigare liv, vi skönjer även vart vi strävar i ett större sammanhang. I det ljuset är det lätt att se vilka erfarenheter vi behöver och vilka föräldrar vi dras till i det kommande livet. För cirkeln måste slutas och själen söka sig en ny boning.

Hur går man tillväga för att finna tidigare liv? Hemligheten är att använda sig av flera olika redskap, och att lägga pussel med de fragment som kommer i dagen. Vårt undermedvetna rymmer egentligen allt vi behöver veta, svårigheten är att få tag i informationen. Den som har råd kan givetvis anlita en professionell terapeut för regressions- eller reinkarnationsfrågor. Denne kan med hjälp av hypnotisk suggestion föra ner klienten i ett medvetandetillstånd mottagligt för "utomsinnlig" information. Men med bara lite förstudier så kan man givetvis utföra hypnosterapi på sig själv. Det värsta som kan hända är att man somnar och glömmer det man egentligen var ute efter. Man behöver även studera platser, yrken och situationer man reagerar på. Det som man känner sig bekant med är sannolikt något man upplevt tidigare. Personer man möter och länder man besöker har säkerligen relevans med tidigare livsupplevelser. Föremål som känns välbekanta likaså. Lägg också märke till språk du är intresserad av och som ger associationer. Studera historiska personligheter, kanske kan deras berättelse bidra till det du vill veta om din egen historia.

Ditt innevarande liv är som en spegelbild av allt du upplevt i tidigare liv. Titta på symbolvärdet mer än på faktiska platser, situationer och personer. Om du till exempel som barn ofta lekt krig så är sannolikheten stor att du faktiskt tagit del av verkliga krigstillstånd långt tillbaka i tiden. Om du har en dragning till vatten, resor och fartyg så har du kanske tillbringat ett antal liv till sjöss. De flesta av oss är ju vanliga "medelsvenssons"; vi har knegat under rätt svåra förhållanden, kanske haft ont om mat och drabbats av sjukdomar. Det kan då vara lite svårare att gräva fram information, men alls inte omöjligt. De som har starkare koppling till "eliten" med kungar, adel, präster och borgare kan lättare hitta "nycklar" till sina tidigare liv. Detta kommer sig av att eliten oftare låtit skriva ner meriter (och tillkortakommanden). Ur dessa arkiv kan livstidsforskaren ibland finna slående likheter med sitt eget liv. En märklig sak är att vi även har fysiska likheter med våra inkarnationer, vilket befintliga porträtt kan bekräfta. Kanske är det helt naturligt, våra andliga kroppar har specifika särdrag som ger form åt det fysiska.

Men det kraftfullaste redskapet i forskningen om tidigare liv är nog ändå drömtydandets konst. Drömmen kan ge mycket specifika bilder av platser och situationer. Återigen så är det vårt undermedvetna som hämtar information ur den så kallade "akashakrönikan", ett minnesarkiv över allt som har hänt. Lägg märke till här att det finns en skillnad i den "objektiva historien" (vad som faktiskt hände) och den "subjektiva historien" (hur vi upplevde det som skedde). Det undermedvetnas språk är bilderna och symboliken. När det undermedvetna vill tala om något för oss så får vi en bild eller ett scenario presenterat, ofta i en dröm. Att få minnesbilder till sig om tidigare liv är ibland förknippat med trauma eller ångest. Då kan det vara bra att ha en god och inkännande vän till hands, någon som kan lyssna förutsättningslöst och vara ett stöd i stunden. Det är också bra att kunna bolla informationen med någon och sålla intrycken bland fakta och fiktion. Den allra mest hänförande konklusionen med tidigare-liv-scenariot är dock vetskapen att äventyret hela tiden fortsätter. För i praktiken så är vi allihopa begåvade med följande hisnande egenskap: Evigt liv!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg

Nyare inlägg